Money Talks, Bullshit Walks…

Det här är en krönika om skräp, sopor, avfall eller vad man nu väljer att kalla det bråte som fyller både tid och rum i vår vardag i dag.

Vän av ordning har säkert noterat att Stockholms gator har fyllts med skräp. Under eftermiddagarna dansar stora mängder papper ledigt runt i vinden för att senare under kvällen leva ett smutsigt liv under våra skosulor.

En orsak bland flera är de tidningar som alldeles gratis söker sina läsare i kvällsrusningen. Istället för att overksamt sitta och stirra rakt fram under resan i underjorden har vi sen en tid tillbaka möjlighet att botanisera bland rykande färska nyheter mellan hemmet och jobbet på morgonen. Och sen förstrött bläddra i tummade ex, redan väl lästa tidningar på tillbakavägen, när arbetsdagen nått sitt slut.

Hemma framför TV:n dukas sedan ett otal dokumentärsåpor upp för fest. Bäst representerade av Farmen i olika skepnader, där vi får en härlig halvtimme av nästan oredigerat material, nästan direkt från verkligheten.

Tar vi svängen förbi videobutiken i stället för att gå raka vägen hem, så råder där samma lagar. Rad efter rad av DVD filmer. Man kan välja och vraka mellan överblivet material och extra långa, nyutgivna, oklippta versioner av gamla välkända (redan riktigt långa) långfilmer.

Inte heller skivaffären skiljer sig från mängden. Bonusspår och alternativa tagningar, varsågod.

Men stopp ett tag. Var det här verkligen vad vi ville ha?

Det digitala informationssamhället och dess ständige följeslagare Internet har verkligen skapat den globala byn där vi alla har tillgång till allt. Hela tiden. Men måste det nödvändigtvis innebära att vi slutar gallra bland informationen, bara för att det tycks finnas plats för det mesta?

Fanns det inte en poäng med att Marvin Gaye satte punkt efter "Inner City Blues" på det klassiska What's Going On albumet? Eller att de epokgörande slagsmålsscenerna i Matrix fick en viss utformning?

Stort skapande är ofta resultatet av långa processer där diamanterna slipas fram ur en konturlös massa. Och när allt kommer omkring handlar skapandet om att välja bort. Att med vass skalpell omsorgsfullt skära bort överflödigt material - och hänsynslöst förpassa det till soptunnan.

I dag håller ingen i skalpellen åt oss. Vi måste göra det själva. Vi måste återta kontrollen över vår vardag. Inte finna oss i rollen som gisslan tagna av den oformliga, överflödiga informationsmassan.

Låter det som en orimlig uppmaning? Kom ihåg hur det gick för Kevin Kostner; en omöjlig föredetting sen den dagen han beslutade sig för att ge ut en extra lång, oklippt, version av den redan över tre timmar långa Dansa med vargar.

MS, oktober 2004